När nya köldrekord slogs i Finland i början av året befann sig Skymarx-gänget på Helsingfors-Vanda flygplats i värmen av Finnair Lounge och förberedde sig för årets första golfresa. Turkiets Belek, som upplevdes våren 2023, tillfredsställde våra behov utmärkt och banorna var utmärkta jämfört med de finländska banorna som drabbats av det svåra klimatet, men den här gången var det dags att uppleva något nytt. Flera av våra golfresenärer hade redan upplevt golfutbudet i Spanien, så den här gången valdes Lagos i södra Portugal som destination, dit vår grupp hade planerat en veckolång precisionsattack. Strejkerna som började i början av februari fick oss dock att förlänga resan till nio dagar, och därmed fick vi även plats med Troia Golf, som ligger mellan Lissabon och Lagos.
Vi landade i Lissabon på eftermiddagen och det första jag lade märke till var det överraskande varma och soliga vädret. Eftersom resan var planerad till början av februari hade jag förväntat mig temperaturer runt 15 grader och hade packat regnkläder i ryggsäcken. Vädret var dock soligt från första dagen och temperaturen närmade sig till och med 20 grader. Regnet höll sig också borta under hela vår niodagarsresa.
Vår grupp hämtade tre hyrbilar på Lissabons flygplats och begav sig mot Troia Golf, som var planerad att spelas två gånger. Troia är en halvö som ligger i kommunen Grândola och det tar cirka 1,5 timmar att köra dit från Lissabon. Troia Golf har också utsetts till en av de tio bästa golfresorterna i kontinentala Europa av Golf World Magazine 2019, så förväntningarna var höga. Den 6317 meter långa par 72-banan bjöd verkligen på utmaningar med sina smala fairways och strategiskt placerade sandhinder. Banan kostade cirka 70-80 euro i greenfee och var för det mesta i utmärkt skick. Vid den här tiden på året var banan och hela området mycket lugna och det fanns gott om starttider. Klubbhuset hade traditionella tjänster med restauranger (som dock stängde köket redan klockan 15) och proshops. Klubben hade också en range (med mattor) och ett lite slitet träningsområde för närspel. Vi spelade banan med bilar, men på grund av terrängen kunde banan lika gärna spelas till fots/med vagn.
Rost var avskrapad från motorn under de två första rundorna och slaget började redan vara i ett acceptabelt skick, det var dags att flytta till Lagos-området och nästa bana, Palmares Golf, där vi spelade bankombinationen Lagos & Praia. På Palmares skulle det också finnas en tredje niohålsbana, som dock var under underhåll under hela vår resa. Banan var i fantastiskt skick och faciliteterna var utmärkta. Från klubbhusets terrass var det trevligt att se fartygen försvinna vid horisonten medan en kall, frostig dryck svettades i glaset och doften av klubbens utmärkta mat svävade i näsan. Banan bjöd på verkliga utmaningar och till exempel den femte hålet på framsidan, en 226 meter lång par 3, tog bort onödiga fördomar direkt i början av rundan. Sammantaget var platsen fantastisk, men på grund av utmaningen och priset spelade vi inte banan igen under resan. I Lagos bodde vi under resten av resan i en Airbnb-villa intill Palmares Golf, som var utmärkt och dessutom relativt prisvärd. Stort tack till Ria Alvor Luxurious GolfView Villa. Vi skulle gärna komma tillbaka till detta boende när som helst.
Espiche Golf valdes som vår fjärde bana, belägen cirka en halvtimmes bilresa från vårt boende (liksom ett tiotal andra banor – vilken dröm för en golfare). Denna bana var ett utmärkt val efter föregående dags ansträngningar och var tydligt mer klubbvänlig. Servicen var på topp, en buggy bar cirkulerade på banan och banan var i gott skick. På det tionde hålet var också vår ordförande Miikkas spel på topp när han sänkte en åtta meter lång eagleputt. Resultaten behöver dock inte presenteras mer heller på denna bana. En fin bana, bra träningsmöjligheter (gräsräng) och bra service. Absolut vidare.
Den femte banan, Salgados Golf, fortsatte serien av banor som gav en god känsla. Som ett litet minus måste jag dock först nämna att det inte fanns någon range i närheten av banan. Däremot kunde man slå bollar i ett nät och träningsområdet för närspel var annars i gott skick. Även mat och dryck i klubbhuset gick åt. På banan spelades några hål från de främre tee-boxarna, då de bakre var stängda, vilket naturligtvis ändrade spelet något. Det första hålet var därmed i princip lika långt som en lång par 3 och undertecknad gjorde omedelbart en birdie. En birdie på ettan lovar dock oftast bara svårigheter resten av rundan. Banan var trevlig, det fanns gott om utrymme på och bredvid fairways och drivern kunde sjunga i flera tee-boxar. En riktig självförtroendeboost – en bana som åtminstone passade mig utmärkt. Det fanns också några par 4-hål som kunde drivas till green, vilket alltid är ett trevligt tillskott. Denna bana var totalt sett värd sitt pris. Förresten, banan var relativt platt att gå på, så en golfbil är ingen nödvändighet för att klara denna bana.
Resans sjunde dag och samtidigt sjätte golfdagen i rad. Lite förvånande var det inget som värkte, golfen smakade fortfarande mycket gott och de röda och vita vinerna, gin & tonicen samt de lokala ölen som avnjutits de senaste kvällarna påverkade varken spelformen eller välbefinnandet på något sätt. Semestern är verkligen människans bästa tid. Det var dags att bege sig mot nästa bana, Amendoeira Golfs Faldo Course. När namnet Faldo finns med vet man att pengarna byter ägare och att plånboken blir tunnare, så förväntningarna var också därefter. När vi anlände till banan möttes vi av en parkeringsplats full med sportbilar, där vi parkerade vår manuella kombi-Peugeot. Träningsmöjligheterna var återigen på topp, det fanns gräsräng och puttinggreen och tydligen erbjöds även någon form av träningsverksamhet, åtminstone under högsäsong. Banan var utmanande och bjöd på invecklade situationer på sina ställen. Banan hade också en del höjdskillnader, så golfbilar var återigen ett bra val. Golfen gick som den gick, men det var roligt igen och det fanns inget att klaga på med avseende på banans skick. Priset var lite högt och svårare jämfört med de tidigare banorna, men annars ett mycket passande resmål.
Dag nummer åtta och golfrunda nummer sju. Semestern närmar sig sin andra hälft och de sista dagarna måste tas tillvara fullt ut. Fortfarande ingen baksmälla, så dagen börjar starkt. Dagens destination är Morgado Golf, som var en helt underbar plats. På country cluben finns två banor, Morgado och Alamos, varav vi spelade den första. Faciliteterna var återigen utmärkta, det fanns gräsräng och närspelsområde samt vänlig och leende personal. Banan i sig var i gott skick och relativt lätt att attackera. Det fanns par 4-hål som kunde drivas till green och relativt korta par 5-hål, som verkligen erbjöd möjlighet att göra bra resultat. Allt som allt en utmärkt plats som man gärna skulle återvända till om och om igen.
Sista speldagen, lite tårar är nära när man tänker att man snart är tillbaka i Finlands snöblandade regn och gråhet, men det är bara att försöka ta vara på all glädje från den sista speldagen också. Vi styr kosan mot Dom Pedro Golf, där vi spelar Old Course. I denna konkurs känns inte banans dyra greenfee längre någonting. Vi anländer till parkeringen, där en anställd genast kommer och hämtar våra golfklubbor i bilen och kör dem till de avsedda ställen för klubborna. Vi hinner gå 50 meter till klubbhuset när en anställd kommer och beklagar att han inte hann hämta oss med bil från parkeringen till klubben. Pengarna får man alltså tydligt i alla fall något för, och man känner sig som en kunglighet. Snabba hälsningar till caddiemastern, strokesavers och ett par sleeve probar i handen och mot rangen. Rangbollarna ingår i greenfeen och är vackert arrangerade i en pyramid bredvid mattorna.
Jag låter som en trasig kassett när jag säger att faciliteterna också på denna plats var i utmärkt skick och banan var i toppskick. Spelet gick inte så bra, men det gjorde inte så mycket när man fick njuta av den sista dagen i dessa landskap och känna in den vackra vårdagen. Greenfeen var visserligen ganska dyr, men banan var utan tvekan den finaste undertecknad någonsin har spelat och lämnade till exempel Beleks Montgomerie Maxx Royal klart bakom sig. Stora rekommendationer.
Allt gott tar slut en gång och så även vår golfresa i Portugal. Allt som allt en fantastisk resa och den ena banan vackrare än den andra. Boendet var utmärkt i förhållande till pris och kvalitet, flygen till Lissabon var helt okej prissatta och banorna var vackra även om vissa banor var lite dyra. Vårt resesällskap älskade Portugals golfutbud och många i vår grupp tyckte att Portugal som golfdestination överträffade grannlandet Spanien. Det är trevligt att återvända till dessa bilder när man väntar på att banorna i Finland sakta men säkert ska öppna. Vi ses i nästa blogg!
